Tillgängligt specialcenter
Hej på er hemma i Sverige!
I går var vi och hälsade på ett specialcenter i Nyanza som ligger i södra Rwanda. Det tog en och en halv timme att åka dit med bil och under den tiden hann jag se mycket berg och vackra vyer. Jag har nu fått klarhet i varför Rwanda kallas dalarnas land.
Val framme förvånades jag över hur tillgängligt det faktiskt var. Det fanns ramper överallt, folk satt i rullstolar och det gick även att hitta handikapptoaletter. Under besöket fick vi se en del träning, deras arbetsterapi och sjukavdelningen där man genomförde olika typer av operationer. Cirka 180 barn med olika funktionshinder både gick och bodde på centret. Detta var även ett praktexempel på hur man hade mixade skolklasser med barn både med och utan funktionshinder.
Vi samtalade med sjukgymnaster, läkare, lärare och eleverna själva. Under den korta tid vi var där kunde jag faktiskt se hela nio personer med celebral pares (cp). Detta var även bland det mest vanliga på hela centret. Jag träffade en 13-årig tjej på centret som hade en lindrigare cp-skada än jag, hon hade varit på centret i drygt ett år. Hon berättade lite om sig själv, sina framtidsplaner och så vidare samt vad hon tyckte om stället.
Mina personliga intryck ifrån centret är att det har mycket bra service, flera olika aktiviteter, kompetent personal samt att barnen får vara med och påverka mycket själva.
Sedan åkte vi vidare till en ”vanlig” skola. Vi fick tyvärr inte se så mycket på grund av att de pågick nationella prov där. Fast vi fick ändå veta att det bara gick döva där och i vissa fall blinda på skolan. Alltså inga med cp. Svaret när jag frågade varför blev ”vi har inte tillräckligt med utbildning för att tillgodo se deras behov”. Jag berättade även lite om min egen skolgång, att jag gick i vanlig klass, hade samma lektioner och förutsättningar som alla andra. Men rektorn och fröken sa bara att de inte skulle vara möjligt i Rwanda. I alla fall inte i vanliga skolan. Jag hann även med ett besök på en lokal toalett (ett hål i golvet).
Sist men inte minst besökte vi utbildningsministeriet. Vi hann tyvärr inte få reda på så mycket om det eftersom vi bara kunde vara där i drygt en halvtimme. Vi hade i alla fall tid att presentera RBU i korthet även projektet mellan RBU-NPC, det tog Nick hand om (en volontär från NPC). En kul sak som ministeriet sa är att det var relativt lätt att få en lista på funktionshindrade barn i Rwanda så det blir väl nästa prioritering inom projektet.
Jag avslutade kvällen på en lokal pub med goda vänner från NPC.
//Anders
