Dag 7
Näst sista dagen. Nu är vi väldigt nära slutet här i Afrika. Idag har jag tagit lite sovmorgon en hel timme! Rena drömmen vill jag säga. Sedan var planen att jag skulle åka på en hantverksmässa så vi bokade taxi i receptionen och tänkte åka iväg. Första taxin som kom kunde man inte öppna bakluckan på, så det var bara att beställa en ny taxi.
Sedan kom vi 20 m, sedan var det tvärstopp. Vad händer nu?, tänkte jag.
Tydligen var det en march för våldet mot kvinnor, så alla vägar var avstänga.
Det var en mängd människor som deltog, både kvinnor och män och barn. Nästan alla hade t-shirts eller papperskeps där det stod att dom var emot våldet mot kvinnor. Så det var bara att vänta på hotellrummet och skriva 38 stycken frågor till en framtida samarbetsorganisation. Denna organisation har vi träffat en gång tidigare, men vi vill helt enkelt veta mer innan vi bestämmer oss fullt ut.
Efter detta så begav jag mig till stadion för att se en fotbollsmatch. Mycket intressant måste jag säga, skrikande folk, mycket go och en underbar stämning. Helt olikt allsvenskan måste jag säga. Sedan blev det middag på en italiensk restaurang (observera inte en inhemsk), men det går det också. Omväxling förnöjer heter det ju. Och nu sitter jag här och bloggar. Känns lite vemodigt att det är sista blogginlägget på ett tag. Jag vill bara säga det att bloggen inte dör bara för att jag lämnar Rwanda. Jag har mycket jobb att göra i Sverige som har med Rwanda att göra. Jag kanske inte skriver lika intensivt som här nere, men minst en gång i veckan blir det nog. Ska även försöka hinna med ett kort inlägg imorgon om jag hittar någon uppkoppling någonstans. Detta får avrunda denna dag. Men jag får inte glömma något citat.
För någon dag sedan satt hela svenska ligan på en restaurang på hotell Mile Coline och åt middag tillsammans. Framåt avrundningen frågade en svensk kollega ifall vi hade gjort några intryck på de rwandiska organisationerna. Innan vi ens hann tänka ut ett svar, svarade Emma: Nej! Och ett nytt ”Emma-citat” var fött.
Hej svejs, hoppas ni har fört bloggen vidare så jag har många läsare när jag läser statistiken när jag är åter i Sverige.
