Hemresa
Nu säger Rwanda-bloggen adjö för ett tag, men som jag skrev tidigare kommer den hållas vid liv, dock inte lika intensivt som tidigare. Man kan likna det vid en livsuppehållande åtgärd.
Nu sitter man här på hotellrummet och allt är packat. Taxin är beställd och vi ska försöka hinna med ett besök på en hantverksmarknad innan vi tar oss till flygplatsen. Jag vill ju ha med mig något minne från Rwanda. Men innan vi beger oss till marknaden ska jag hinna med ett sista möte också. Ingen tid får gå till spillo om man ska få flera förtroendeuppdrag. Nu är det min sista chans att visa framfötterna. Detta får bli allt för nu. Ber om ursäkt för att det är ett kort inlägg, men har inte så mycket mer att ge er i nuläget. Flyget går 15.45, sedan har man 19 underbara timmar i en metallfarkost med vingar framför sig innan vi landar på Arlanda igen. (observera att alla mellanlängder och väntan är inkluderat)
Vi hörs snart! (om ungefär en vecka)
// Anders
Dag 7
Näst sista dagen. Nu är vi väldigt nära slutet här i Afrika. Idag har jag tagit lite sovmorgon en hel timme! Rena drömmen vill jag säga. Sedan var planen att jag skulle åka på en hantverksmässa så vi bokade taxi i receptionen och tänkte åka iväg. Första taxin som kom kunde man inte öppna bakluckan på, så det var bara att beställa en ny taxi.
Sedan kom vi 20 m, sedan var det tvärstopp. Vad händer nu?, tänkte jag.
Tydligen var det en march för våldet mot kvinnor, så alla vägar var avstänga.
Det var en mängd människor som deltog, både kvinnor och män och barn. Nästan alla hade t-shirts eller papperskeps där det stod att dom var emot våldet mot kvinnor. Så det var bara att vänta på hotellrummet och skriva 38 stycken frågor till en framtida samarbetsorganisation. Denna organisation har vi träffat en gång tidigare, men vi vill helt enkelt veta mer innan vi bestämmer oss fullt ut.
Efter detta så begav jag mig till stadion för att se en fotbollsmatch. Mycket intressant måste jag säga, skrikande folk, mycket go och en underbar stämning. Helt olikt allsvenskan måste jag säga. Sedan blev det middag på en italiensk restaurang (observera inte en inhemsk), men det går det också. Omväxling förnöjer heter det ju. Och nu sitter jag här och bloggar. Känns lite vemodigt att det är sista blogginlägget på ett tag. Jag vill bara säga det att bloggen inte dör bara för att jag lämnar Rwanda. Jag har mycket jobb att göra i Sverige som har med Rwanda att göra. Jag kanske inte skriver lika intensivt som här nere, men minst en gång i veckan blir det nog. Ska även försöka hinna med ett kort inlägg imorgon om jag hittar någon uppkoppling någonstans. Detta får avrunda denna dag. Men jag får inte glömma något citat.
För någon dag sedan satt hela svenska ligan på en restaurang på hotell Mile Coline och åt middag tillsammans. Framåt avrundningen frågade en svensk kollega ifall vi hade gjort några intryck på de rwandiska organisationerna. Innan vi ens hann tänka ut ett svar, svarade Emma: Nej! Och ett nytt ”Emma-citat” var fött.
Hej svejs, hoppas ni har fört bloggen vidare så jag har många läsare när jag läser statistiken när jag är åter i Sverige.
Första dagen på semestern!
Här kommer första dagen på av min ledighet i Rwanda, vilket innebär dag 6.
Vill börja med att be om ursäkt för att dag 5 publicerades så sent. Det blev fel när jag skickade in blogginlägget till webmastern för RBU. Nu är dock allt i sin ordning!
Detta är som sagt första dagen på min 3 dagar långa ”semester” här i Rwanda.
Som jag skrev i dag 5 så berättade jag att denna dag skulle innefatta en safaritur i nationalparken ett par timmar utanför Kigali (Akagera heter parken).
Resan dit var en upplevelse i sig. Guppiga vägar, landsbygd, lerhyddor och väldigt nyfikna lokalbor. Det tog ungefär 2 timmar att komma till parken. Väl där så var man tvungen att registrera sig och betala en summa pengar för att få tillträde.
Jag hade väl som förhoppning att se ett eller två djur, men det blev hela sju olika djurarter.
Om man ska berätta i korthet hur stor parken är så kan jag bara säga att det tar 8 timmar att ta sig från sydligaste delen till norr enkel väg. Jag rörde mig ungefär 10% av denna sträcka.
Om jag hörde rätt så var parken 300 till 500km2. Jag såg allt från giraffer, elefanter, ödlor, babianer till flodhästar och antiloper, men även ett par olika fågelarter.
Stängsel var det inte att tala om. Djuren gick helt fritt som de ville. Men man hade givetvis en guide med sig i bilen. Nu var inte vår person någon riktigt guide, så han kunde inte prata så mycket om parken, men en hejare på att hitta alla de olika djuren. Eftersom han jobbar som viltvårdare så visste han djurens naturliga rörelsemönster i parken.
Ett bra bevis på att stängsel inte var att tala om fick vi bevis på när jag skulle åka därifrån. Helt plötsligt stod det en giraff mitt på vägen. Det visade sig till sist vara fyra till fem stycken.
Måste bara nämna att jag åt lunch på världens häftigaste ställe. Det låg mitt i parken och var väldigt idylliskt med utsikt över sjön som gränsar till Tanzania.
Efter detta var det 2 timmars bilresa hem igen och nu sitter jag här och skriver. Min sekreterare håller på att somna så jag får väl avrunda här på nåt vis.
Har tyvärr inget bra Emma-citat då hon inte sa så mycket under resan.
Imorgon kan jag bara nämna åt shopping som avslutas med en fotbollsmatch på stadion här i Kigali. Hoppas ni finner min blogg intressant och fortsätter att läsa även fast det blir problem ibland. Hare bra tills vi hörs igen!
// Anders
Dag 5
Hej på er!
Nu är det inte många dagar kvar på min Rwanda-resa. De andra svenska organisationerna har redan åkt hem, men jag tog 2 extra dagar just för att kunna se lite av landet också eftersom jag är en Afrika-älskare utan like.
Idag var sista dagen på workshopen. Där planerade vi lite vad som händer från och med nu. RBU gjorde upp en tidslinje för vad som behöver göras och när detta ska vara klart. Efter detta blev det sista lunchen och sen blev det dags att ta farväl av Faye (vår organisatör på denna konferens) samt de andra organisationerna, vilket kändes ganska vemodigt.
Detta var allt från konferensen. Nu kommer lite fritid:
Vi kom precis tillbaka från Memorial Center. Ett minnesmuseum från folkmordet 1994.
Det var allt från bilder till förklaringar till hur människor blev dödade osv. Det fanns även korta filmsekvenser från detta. Jag tyckte personligen att detta var jobbigt att titta på och känslomässigt, men det intressanta tog givetvis överhand men det mest obehagliga var att det stod folks dödsorsaker och deras sista ord. Mycket tankar fick man efter detta vi fick även se massgravarna som är placerade utanför centret där vi la lite blommor och hade en tyst minut.
Vår guide berättade även att en gång om året har man en sörjeperiod som varar i en vecka.
Då har alla radio och tv-stationer specialprogram som rör denna tragiska händelse.
Nu ska vi till en lokal restaurang och äta lite middag à la Rwanda!
Hoppas ni tycker denna blogg är intressant för denna är inte riktigt slut än. Ni ska få ta del av min semester också.
Dagens ”Emma-citat”:
Efter en lång diskussion med en holländsk man om Rwanda utan att Emma yttrat sig.
Säger Marcus (assistent nr2):
- It will be nice to have two days off now here in Rwanda.
Emma:
- To look!
Holländaren ser mycket fundersam ut och väntar på att det ska komma nåt mer, men icke.
P.S. Kan bara nämna att imorgon blir det safari hela dagen. Håll tillgodo till dess. D.S.
Bildspecial!
Några elever utanför deras skola.
Vacker utsikt.
Minst i klassen.
En pojkklass.
På studiebesök!
Dag 4
Nu har vi kommit till dag fyra som är vår näst sista dag på vår vistelse här. Idag var vi åter igen på möte. Det som diskuterades var återigen problemträd som till slut blev någon form av lösningsträd. Jag själv trodde att vi skulle berätta om våra möten med de Rwandiska organisationerna igår med tanke på att det stod på schemat igår.
Idag fick vi de Rwandiska organisationerna att börja prata/ställa frågor till de svenska organisationerna. Mycket vilda diskussioner, när man trodde att de hade kommit fram till något som skulle leda lite i rätt riktning. Men plötsligt var man på ruta ett igen, vilket känns verkligen frustrerande. Jag tyckte personligen att denna dag inte gav så speciellt mycket.
Dagens avslutades med middag på hotellet.
Nu är det dusch-tajm. Sedan är det tid för sängen, eftersom det tidigare start imorgon som är sista dagen.
Dagens ”Emma-citat” (personlig assistent åt mig):
Dom frågade om vi hade några brännande frågor.
Emmas svar blev: NO!
Tidigare citat:
How do you like Rwanda?
Emma: It is green!Dag 3
Hej på er som läser Rwanda bloggen! Ber om ursäkt för att dag 3 kommer där dag 4 ska vara egentligen detta beror på att det vart en lång dag igår, men jag ska försöka återberätta den så kortfattat och intressant som möjligt.
Jag började dagen med en frukost som vanligt för att sedan vänta på Richard som skulle ta oss till en organisation som heter Tobakunde (detta är en form av skola för rörelsehindrade).
Jag tyckte att det var mycket intressant att se hur vilja och kraft som läggs ner på att hjälpa barnen. Vi fick se deras klassrum och vissa av eleverna visade upp sina kunskaper inom dans och sång. Efter det åkte vi till ett par skolor till och det bestående intrycket är hur primitivt det är och vilka svårigheter de står inför i livet.
Skolorna är också väldigt inriktade på att barnen ska bli så självständiga som möjligt utifrån deras egen förmåga. Detta innefattar personlig hygien osv…
Därefter besökte vi NPC som arbetar med handikappidrott i Rwanda. Vi fick se hur vice presidenten introducerade sittboll för lärare. Där hann jag även åka ett varv på 400-m banan på deras nationalarena. Deras mål är att få in så många som möjligt på någon typ av aktivitet.
Framåt kvällen begav vi oss till Fenaph som var beläget på Utbildningsministeriet. Dom är en typ av paraplyorganisation. Min känsla hos dem var att de är väldigt inriktade på att hjälpa så många DPO:s som möjligt och få en bra strategi för framtiden vad det gäller handikappade.
Denna dag slutade med en middag på Mile Coline med andra svenska organisationer som är med här i Rwanda. Denna dag blev ungefär 13 timmar utan paus! Snacka om jobbig grej.
Dag 2 i Rwanda-bloggen
Började med en frukost bara för att sedan åter igen ta sig till hotellet för att fortsätta konferensen och denna dag inriktades på problem på olika på stadium. Exempelvis diskuterades grunden till problemen i de olika organisationerna här i Rwanda.
Detta illustrerades av ett problem-tree som bestod av en drös med gula lappar ”jag hatar numer gula lappar!”
Efter detta blev det en välsmakande lunch dock lite väl stark för min smak. Dessförinnan hade jag och Johan diskuterat eventuella samarbeten med olika Rwandiska organisationer. Jag kan bara nämna namnet på den organisation som jag träffade idag. Det var AGHR och min spontana känsla är att de faktiskt liknar RBU i vissa stycken. Det tänkte jag inte gå in på närmare än att vi var på deras huvudkontor och fick möta deras president, några medarbetare samt en volontär.
Sammanfattningsvis var eftermiddagen och kvällen betydligt mer givande än förmiddagens röriga och för oss ointressanta diskussion.
Nu bär det av utanför hotellets murar för att besöka en lokal restaurang. Vi får se var vi hamnar=) Och hoppas jag inte blir magsjuk så jag kan fortsätta ge er en liten hint av denna spännande resa.
Bye for now!
/Anders aka Rwanda-bloggaren
Hej hopp alla ni som är RBU-intresserade!
Nu har RBU fått en liveblogg i Rwanda, i alla fall en vecka.
Igår satt vi på en 13 timmars flygresa, för att sedan helt döda komma till ett hotell som heter Chez Lando. Efter jag aldrig varit i Rwanda tidigare så måste jag säga att det är ett vackert land det jag hittills sett. För att komma till det jag egentligen är här för:
Jag är här för att dels för att få information och utbyta erfarenheter med organisationer som sysslar med liknande saker som RBU. Vad är då mina intryck av dag 1:
Dag 1
Efter en god frukost bar det iväg till det närliggande hotellet där denna konferens hålls i 5 dagar. Väl där var det först presentation av SHIA, sedan tog de upp mycket information om regler och hur de själva ser på det arbete de utför. Det som berörde mig mest under dagen var bland annat hur det verkligen ser ut i de olika regionerna i Rwanda. Att det mesta arbetet koncentreras i huvudstaden Kigali och väldigt lite i Norr och Väst-delen.
Det som irriterade mig en aning var att vissa var alldeles för insnöade på just sitt område vilket är förståeligt, men som inte var relevant för huvuddelen.
Efter en bra början tog det skruv i mitten för att sedan bli bättre mot slutet på dagens diskussion. Notera att vi spräckte tidsschemat ordentligt denna dag, men det kanske beror på att folk går efter uttrycket AMT (African Maybe Time).
Nu har jag ledig och mer info kommer imorgon.
Nu väntar en trevlig middag med ett trevligt sällskap!
